Så kom dagen då det var dags att åka till Hanoi. Tiden från det att jag fick reda på att jag ska åka till att jag faktiskt åkte har gått oerhört snabbt.
Om jag ska sammanfatta min upplevelse av den här staden efter en dag med ett ord är "MYCKET!" rätt ord. Det är mycket av allting. Människor, mopeder och bilar, intryck, högt tempo, god mat osv. Det är en stor omställning att kastas in i. Jag har varit oerhört rädd, osäker och i perioder ångrat att jag valt att göra den här resan. Att flytta till en helt annan kultur under en relativt lång tid och att komma ifrån alla tryggheter i hemlandet är lite påfrestande för de flesta. Jag har en del i bagaget sedan tidigare, vilket gjort mig desto mer osäker. Men jag har hela tiden fått påminna mig själv om hur långt jag kommit i mitt tillfrisknande från trauman. Jag är inte samma person längre. Jag är lycklig, fri och frisk. Jag är fast besluten i att det här ska bli en av de bästa upplevelserna någonsin.
Resan flöt på fint, men självklart var 26 timmars restid tröttsamt. Jag kan fortfarande knappt tro på att jag är här och att jag ska stanna till Juni. Jag har rest mycket i mitt liv, men aldrig stannat längre än två veckor. Jag har dessutom aldrig varit i Asien innan, men har alltid velat åka hit.
Vi bos hos en vietnamesisk familj bestående av en man, fru och två barn. Vi har en väldigt god kontakt och jag känner mig trygg här. De är väldigt välkomnande och vill att vi ska känna oss som en del av familjen. Första dagen hade de fixat skjuts från flygplatsen till oss och frun lagade mat till oss så fort vi kom fram. Till skillnad från majoriteten av alla vi träffat hitills i Hanoi kan frun väldigt bra engelska. Den bristande engelskan är ett återkommande problem när vi försökt kommunicera med de här, men med ett rikt kroppsspråk har det tillslut fungerat i vissa fall. Våra rum är faktiskt bra. Vi har egna rum med toalett, dusch, AC och skrivbord. Sängarna är det enda som jag kan klaga över. Förhoppningsvis vänjer man sig vid att de är så hårda.
Dagen började med att vi tog en promenad till ett stort shoppingcenter i närheten. Det första som hände när vi satte foten utanför dörren var att en vietnamesisk kvinna kom fram och frågade om vi hade facebook. Hon la till oss och bjöd in oss till att äta middag hos henne och lära hennes barn engelska. Senare under dagen när kvinnan vi bor hos frågade ut henne kom det fram att vi egentligen skulle undervisa en hel skolklass i engelska. Det var inte riktigt det vi hade tänkt oss. Nästan precis utanför vår dörr möts vi av en helt annorlunda kultur. Det finns ankor, hönor, tuppar och levande fiskar att köpa. Till min glädje finns det även mängder av färsk frukt och mat.
Under våra promenader fick vi även uppleva trafiken i Vietnam. Jag kan säga att jag fruktade för mitt liv flera gånger. Man går bara rätt över vägen samtidigt som mopeder och bilar kör huller om buller. Det är inte många som följer några trafikregler. Jag och Amanda höll varandras händer och hoppades på att överleva.
Efter att ha lämnat hem alla basvaror tog vi en promenad till Hanoi medical university för att träffa Mrs Hang, som är internationell handledare på universitetet. Universitet tillsammans med den omgivande miljön var väldigt vackert. Vi kom överens om att vi ska träffa vår handledare som är sjuksköterska imorgon. Då kommer vi få observera akuten på Hanoi medical university hospital där vi ska göra vår datainsamling. Vi ska göra en kvantitativ studie om vårdmiljön på sjukhuset där med hjälp av ett instrument vid namn ASPECT. Vi ska även få mer information om kursen vi ska läsa som heter Advanced critical care nursing.
På promenaden hem åt vi på en autentisk vietnamesisk restaurang. Det kändes som hemma hos en familj snarare än en restaurang. Jag fick lära mig att äta med pinnar och testa riktig vietnamesisk mat. Ägarna verkade stolta över att vi turister ville äta hos dem så de fotograferade sig själva med oss. Världens sötaste bebis fick även vara med på bilden. Det verkar vara få turister här eftersom hur många som helst fotograferat oss när vi promenerat.
Imorgon ska blir det till att utforska sjukhuset och Det ska bli spännande att få en inblick på hur sjukvården ser ut här, både i arbete och i forskande syfte. Man blir lätt hemmablind när man är van vid sjukvården i Sverige. Imorgon står utforskning av sjukhuset och old town på schemat.
Om jag ska sammanfatta min upplevelse av den här staden efter en dag med ett ord är "MYCKET!" rätt ord. Det är mycket av allting. Människor, mopeder och bilar, intryck, högt tempo, god mat osv. Det är en stor omställning att kastas in i. Jag har varit oerhört rädd, osäker och i perioder ångrat att jag valt att göra den här resan. Att flytta till en helt annan kultur under en relativt lång tid och att komma ifrån alla tryggheter i hemlandet är lite påfrestande för de flesta. Jag har en del i bagaget sedan tidigare, vilket gjort mig desto mer osäker. Men jag har hela tiden fått påminna mig själv om hur långt jag kommit i mitt tillfrisknande från trauman. Jag är inte samma person längre. Jag är lycklig, fri och frisk. Jag är fast besluten i att det här ska bli en av de bästa upplevelserna någonsin.
Resan flöt på fint, men självklart var 26 timmars restid tröttsamt. Jag kan fortfarande knappt tro på att jag är här och att jag ska stanna till Juni. Jag har rest mycket i mitt liv, men aldrig stannat längre än två veckor. Jag har dessutom aldrig varit i Asien innan, men har alltid velat åka hit.
Vi bos hos en vietnamesisk familj bestående av en man, fru och två barn. Vi har en väldigt god kontakt och jag känner mig trygg här. De är väldigt välkomnande och vill att vi ska känna oss som en del av familjen. Första dagen hade de fixat skjuts från flygplatsen till oss och frun lagade mat till oss så fort vi kom fram. Till skillnad från majoriteten av alla vi träffat hitills i Hanoi kan frun väldigt bra engelska. Den bristande engelskan är ett återkommande problem när vi försökt kommunicera med de här, men med ett rikt kroppsspråk har det tillslut fungerat i vissa fall. Våra rum är faktiskt bra. Vi har egna rum med toalett, dusch, AC och skrivbord. Sängarna är det enda som jag kan klaga över. Förhoppningsvis vänjer man sig vid att de är så hårda.
Dagen började med att vi tog en promenad till ett stort shoppingcenter i närheten. Det första som hände när vi satte foten utanför dörren var att en vietnamesisk kvinna kom fram och frågade om vi hade facebook. Hon la till oss och bjöd in oss till att äta middag hos henne och lära hennes barn engelska. Senare under dagen när kvinnan vi bor hos frågade ut henne kom det fram att vi egentligen skulle undervisa en hel skolklass i engelska. Det var inte riktigt det vi hade tänkt oss. Nästan precis utanför vår dörr möts vi av en helt annorlunda kultur. Det finns ankor, hönor, tuppar och levande fiskar att köpa. Till min glädje finns det även mängder av färsk frukt och mat.
Under våra promenader fick vi även uppleva trafiken i Vietnam. Jag kan säga att jag fruktade för mitt liv flera gånger. Man går bara rätt över vägen samtidigt som mopeder och bilar kör huller om buller. Det är inte många som följer några trafikregler. Jag och Amanda höll varandras händer och hoppades på att överleva.
Efter att ha lämnat hem alla basvaror tog vi en promenad till Hanoi medical university för att träffa Mrs Hang, som är internationell handledare på universitetet. Universitet tillsammans med den omgivande miljön var väldigt vackert. Vi kom överens om att vi ska träffa vår handledare som är sjuksköterska imorgon. Då kommer vi få observera akuten på Hanoi medical university hospital där vi ska göra vår datainsamling. Vi ska göra en kvantitativ studie om vårdmiljön på sjukhuset där med hjälp av ett instrument vid namn ASPECT. Vi ska även få mer information om kursen vi ska läsa som heter Advanced critical care nursing.
På promenaden hem åt vi på en autentisk vietnamesisk restaurang. Det kändes som hemma hos en familj snarare än en restaurang. Jag fick lära mig att äta med pinnar och testa riktig vietnamesisk mat. Ägarna verkade stolta över att vi turister ville äta hos dem så de fotograferade sig själva med oss. Världens sötaste bebis fick även vara med på bilden. Det verkar vara få turister här eftersom hur många som helst fotograferat oss när vi promenerat.
Imorgon ska blir det till att utforska sjukhuset och Det ska bli spännande att få en inblick på hur sjukvården ser ut här, både i arbete och i forskande syfte. Man blir lätt hemmablind när man är van vid sjukvården i Sverige. Imorgon står utforskning av sjukhuset och old town på schemat.
Här kommer lite mobilbilder. Lägger upp bilder från systemkameran när jag fixat Photoshop då jag fotar i raw.
Här serverades middagen.
Här är Hanoi medical university.
För mig känns det här helt sjukt. De flesta duschkrämer och ansiktstvättar hade blekning i sig. I Sverige strävar man efter att bli brun istället. Aldrig är man nöjd.
Landet med världens godaste apelsiner!
0 kommentar(er)
