Så har ytterligare en vecka passerat och min resa i Vietnam börjar närma sig sitt slut. Vår kandidatuppsats är nu godkänd, vilket känns väldigt overkligt. Det känns som att det var igår som jag och Amanda satt och funderade på vad vi skulle skriva om och letade efter artiklar. Vår handledare har även bett om att göra om den till en veteskaplig artikel för publicering, vilket är en process som tar minst ett år. Det känns så kul och viktigt om vi kan bidra till något inom forskningsvärlden, i synnerhet när det finns sådana stora brister och kunskapsluckor om vårdmiljön i Vietnam. Den här veckan har vi hunnit fira det och avklarat vår sista vecka på intensivvårdsavdelningen (IVA) på HMUH.
Tiden bara rinner ur mina händer. Jag har bara en vecka kvar i Vietnam nu och på fredag drar jag förhoppningsvis vidare för tre veckors backpacking i Japan (Om mitt bankkort från Sverige kommer snart). Jag trivs bra med livet här och om det inte vore för min familj hade jag velat stanna här längre. Jag tror att det kommer bli både tråkigt och skönt att komma hem till Sverige igen. Det ska bli skönt att komma hem till familjen samt sova i en mjuk säng i ett sovrum utan kackerlackor, ödlor och myror. Det jag kommer sakna är friheten som jag haft här och Hanois gator som alstrar energi och livfullhet.
Nästa vecka går jag över till Bach mai hospital, vilket är ett stort offentligt sjukhus i Vietnam, till skillnad från HMUH som är privatägt. Jag ska vara på en intoxikationsavdelning, som ska vara en motsvarighet till medicinsk akutvårdsavdelning (MAVA) i Sverige. Enligt personalen är majoriteten av patienterna personer som försökt ta sitt liv genom droger eller som blivit alkoholförgiftade. Jag ska alltså äntligen (efter mycket tjat) få se psykiatrin här i Vietnam, vilket är mitt huvudintresse som sjuksköterska. Det är obegripligt för sjuksköterskorna här hur jag kan vara intresserad av att jobba inom psykiatrin. De har frågat om jag verkligen vågar jobba på en psykiatrisk avdelning här i Vietnam. När jag berättat att jag jobbar på en psykiatrisk akutvårdavdelning i Sverige blir de chockade och frågar varför och hur jag vågar jobba med psykpatienter. De var dessutom väldigt nyfikna att höra vad som hänt med min arm. När jag berättat att jag för flera år sedan lidit av psykisk ohälsa och avsiktligt skurit mig blev de helt paffa. De hade aldrig träffat på någon som skurit sig innan. Dessa samtal har gjort mig ännu mer nyfiken på hur psykiatrin fungerar här i Vietnam. Spelberoende och missbruk är enligt läkarna de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa här. En av lärarna ska visa mig runt på de olika psykiatriska avdelningarna så jag återkommer om min upplevelse senare.
Idag har det varit ytterligare ett släktkalas. Den här gången firade vi den yngsta dottern som fyller år imorgon. Det är verkligen mycket mat som ska förberedas och det skiljer sig helt från maten i Sverige. Jag åt ål idag för första gången, vilket faktiskt var jättegott. Bläckfisk, krabba, kyckling, ål, ris, grässoppa m.m. stod på menyn. Till efterrätt blev det en tårta med smak av grönt te. Det är väldigt könsuppdelat här, vilket det förvisso kan vara i vissa hushåll i Sverige också. Hemma hos mig är det väldigt jämställt, vilket gör att jag ändå reagerar på det. Kvinnorna diskar och lagar mat medan männen dricker rikligt med alkohol och röker inne. Om det är något som ska lagas i hemmet är det männen som får fixa det. Jag har aldrig sett någon av kvinnorna här dricka en droppe alkohol. Oavsett kön så sliter alla oerhört mycket. Pappan i hushållet jobbar sju dagar i veckan, mamman sex dagar i veckan och dottern går i skolan alla vardagar och vissa helger samt kvällar. Trots detta är det kämpigt att få pengarna att gå runt. Trots detta är de en "rikare" familj i området. På min väg till affären varje dag går jag förbi hemlösa människor som ligger på marken med trasor till kläder. Jag har sett människor som bor i små kojor och oerhört många barnarbetare. Vi inser inte hur bra vi har det i Sverige iband.
Det är en intressant upplevelse att kastas in i en traditionell vietnamesisk familj och sedan bo här i flera månader samt jobba på sjukhusen. Man lär sig så mycket om människor och kulturer. Kunskap som jag bär med mig hela livet.
Tiden bara rinner ur mina händer. Jag har bara en vecka kvar i Vietnam nu och på fredag drar jag förhoppningsvis vidare för tre veckors backpacking i Japan (Om mitt bankkort från Sverige kommer snart). Jag trivs bra med livet här och om det inte vore för min familj hade jag velat stanna här längre. Jag tror att det kommer bli både tråkigt och skönt att komma hem till Sverige igen. Det ska bli skönt att komma hem till familjen samt sova i en mjuk säng i ett sovrum utan kackerlackor, ödlor och myror. Det jag kommer sakna är friheten som jag haft här och Hanois gator som alstrar energi och livfullhet.
Nästa vecka går jag över till Bach mai hospital, vilket är ett stort offentligt sjukhus i Vietnam, till skillnad från HMUH som är privatägt. Jag ska vara på en intoxikationsavdelning, som ska vara en motsvarighet till medicinsk akutvårdsavdelning (MAVA) i Sverige. Enligt personalen är majoriteten av patienterna personer som försökt ta sitt liv genom droger eller som blivit alkoholförgiftade. Jag ska alltså äntligen (efter mycket tjat) få se psykiatrin här i Vietnam, vilket är mitt huvudintresse som sjuksköterska. Det är obegripligt för sjuksköterskorna här hur jag kan vara intresserad av att jobba inom psykiatrin. De har frågat om jag verkligen vågar jobba på en psykiatrisk avdelning här i Vietnam. När jag berättat att jag jobbar på en psykiatrisk akutvårdavdelning i Sverige blir de chockade och frågar varför och hur jag vågar jobba med psykpatienter. De var dessutom väldigt nyfikna att höra vad som hänt med min arm. När jag berättat att jag för flera år sedan lidit av psykisk ohälsa och avsiktligt skurit mig blev de helt paffa. De hade aldrig träffat på någon som skurit sig innan. Dessa samtal har gjort mig ännu mer nyfiken på hur psykiatrin fungerar här i Vietnam. Spelberoende och missbruk är enligt läkarna de vanligaste orsakerna till psykisk ohälsa här. En av lärarna ska visa mig runt på de olika psykiatriska avdelningarna så jag återkommer om min upplevelse senare.
Idag har det varit ytterligare ett släktkalas. Den här gången firade vi den yngsta dottern som fyller år imorgon. Det är verkligen mycket mat som ska förberedas och det skiljer sig helt från maten i Sverige. Jag åt ål idag för första gången, vilket faktiskt var jättegott. Bläckfisk, krabba, kyckling, ål, ris, grässoppa m.m. stod på menyn. Till efterrätt blev det en tårta med smak av grönt te. Det är väldigt könsuppdelat här, vilket det förvisso kan vara i vissa hushåll i Sverige också. Hemma hos mig är det väldigt jämställt, vilket gör att jag ändå reagerar på det. Kvinnorna diskar och lagar mat medan männen dricker rikligt med alkohol och röker inne. Om det är något som ska lagas i hemmet är det männen som får fixa det. Jag har aldrig sett någon av kvinnorna här dricka en droppe alkohol. Oavsett kön så sliter alla oerhört mycket. Pappan i hushållet jobbar sju dagar i veckan, mamman sex dagar i veckan och dottern går i skolan alla vardagar och vissa helger samt kvällar. Trots detta är det kämpigt att få pengarna att gå runt. Trots detta är de en "rikare" familj i området. På min väg till affären varje dag går jag förbi hemlösa människor som ligger på marken med trasor till kläder. Jag har sett människor som bor i små kojor och oerhört många barnarbetare. Vi inser inte hur bra vi har det i Sverige iband.
Det är en intressant upplevelse att kastas in i en traditionell vietnamesisk familj och sedan bo här i flera månader samt jobba på sjukhusen. Man lär sig så mycket om människor och kulturer. Kunskap som jag bär med mig hela livet.
Födelsedagsfest på vietnamesiskt vis.
Hatkärlek till alla dessa lösa tuppar/hönor som skriker klockan 04.00 varje morgon.
Här lagas det Phó, vilket är en nudelsoppa med kött i.
Hanois godaste Phó.
Sälier lite levande krabbor utanför min dörr bara.
Cafélivet i Hanoi.
Fick äntligen testa vietnameskt äggkaffe. Det låter vidrigt, men det var SÅ förvånansvärt gott. Både jag och Amanda älskade det och var tvungna att beställa in fler.
Så mycket liv!
Hittade tillslut en fin klänning i min storlek här. Storlekarna är "ganska" små här.
BBQ hotpot, en solklar favorit. Man får ett fat med kött/kyckling/seafoodoch grönsaker som man får grilla på egen hand. 
0 kommentar(er)
