Redan i början av filmen bet den tag i mig. Jag lät mig fångas och tappade nästintill andan under de nittio minuter som den varade. Home är mirakulös och fantastisk.
Jag såg den fantastiska speciella dokumentären en vanlig dag i skolan. Jag var skeptisk i början. Visst har man hört så mycket tjat om miljön och hur viktigt det är att källsortera. Man har sett liknande filmer tidigare som alla tjatat om liknande saker och bara tröttat ut ögonen. Varför skulle just den här filmen påverka mig? Den har någonting extra ordinärt i sig.
Home är en dokumentärfilm regisserad av Luc Besson tillsammans med Yann Arthus-Bertrand som står för bilderna. Yann Arthus-Bertrand är känd för sina fotografier tagna på Jorden uppifrån himlen, som visar naturens skönhet och hur människan på olika sätt påverkar och förstör naturen. Den berättar hur enorma områden används för att odla grödor, detta för att utfordra miljardtals djur för köttindustrin, och inte för svältande människor. Denna verksamhet bidrar kraftigt till växthuseffekten, lika mycket som alla världens motorfordon gör sammanlagt. Filmen tar upp problematiken som köttkonsumtionen så drastiskt skapar för miljön. Syftet med filmen är att få folk att övergå från olja till solenergi. De menar att solen alltid kommer finnas med oss så länge vi behöver den. Utan sol kommer varken vi eller djuren existera. Ett skräckexempel är bilder från Dubai, där allting är torrt och konstgjort. De berättar att den senaste genomsnittliga temperaturen har de senaste femton åren varit högre än någonsin.
Filmen börjar pang på med magnifika bilder på jorden uppifrån i sin sanna skönhet, på det sätt man inte vanligtvis får se världen. Den är väldigt smart uppbyggd. Man får se hur djuren levde innan vi människor kom till. Glen Close är berättarröst och hon har en mörk och mjuk röst som är behaglig för öronen. Det känns nästan som en sagolik skapelseberättelse. Jorden är nu i orört skick. Filmmakarna går över till att visa djur, hur de lever. Elefanter och giraffer är någonting man får se. Djur fördärvar inte och sågar inte ner den gren man sitter på. Sedan kommer människan in i bilden. Folk bor fortfarande i landsbygden och gör extremt lite påverkan på jorden. Man Jagar, odlar sin jord och samlar. Close berättar att vi kunde leva så allihop tidigare. Man börjar sedan bli bofast, äga fler djur och övergå till jordbrukssamhälle och tillslut industrisamhälle. Idag konsumerar vi mer än jorden tål.
Efter alla vackra bilder händer någonting, vi får se en stor eldlåga brinna. Musiken övergår från harmonisk till våldsam. Nu börjar människorna utvinna olja. Man får se oljepumparna pumpa oändligt mycket. Man får se en hel del bilder hur man lever idag. Stora överbefolkade städer, stora maskiner som skövlar skog med uppjagad musik.
För att få med tittaren in i filmen upprepar de sig av vissa ord för att få det att kännas mer dramatiskt. Ett exempel är att Close upprepar orden ”snabbare och snabbare och snabbare” Det berättas att utvecklingen under de senaste sextio åren gått drastiskt mycket snabbare.
De engagerade filmmakarna använder sig av extremt vackra och uppseendeväckande bilder . Det är intressanta frågor som tas upp. Frågor som man själv ofta funderat på som exempelvis var vi människor kommer ifrån. Detta skapar tankar och engagemang, vilket jag anser är väldigt viktigt i en film. Ordvalet är väldigt genomtänkt då man använder finare och intressantare ord, vilket gör att inte filmen känns lika rent informell. Jag tycker att till skillnad från Al gores film har Besson och Arthus-Bertrand lyckats förmedla mer känsla och engagerat fler målgrupper med en enorm genomtänksamhet.
Istället för att säga olja använder de ordet ”svart guld” eller ”fickor av sol”. Detta är ett annat sätt att engagera tittaren och få det hela mer dramatiskt och uppseendeväckande. De menar att människorna utvinner någonting som funnits bevarat under jorden i flera tusen år. Vad ger oss den rättigheten?
I slutet av filmen kommer de mest smärtsamma beskeden om vår jord. Ett exempel är att fem tusen människor dör varje dag på grund av smutsigt vatten. Vi har kort tid att förändra, hur ska vi då gå tillväga? ”Det är för sent för att vara en pessimist” säger Close.
I slutet råder det en mer hoppfull och positivt laddad stämning. Efter att ha gett oss en skräckinjagande bild över vilja miljöproblem vi lever med idag ger de oss även tips på hur vi kan motverka och förändra våra miljöproblem. Filmmakarna säger att det inte är för sent för att förändra våra levnadsvillkor. Vi alla har makten att förändra. Man bör lägga mer pengar på utbildning och naturskydd än militärtjänst och att vi bör leva ett mer ekologiskt liv. Solenergi och annan förnyelsebar energi är någonting som borde byta ut oljan. Vi borde börja vara mer ansvarstagande konsumenter och tänka på vad vi köper.
Det jag nu har att säga till alla människor, som även är de sista orden i filmen, lyder:
– Så vad väntar vi på?
http://www.youtube.com/watch?v=jqxENMKaeCU
0 kommentar(er)
