Sara Charmi

Vi måste våga kämpa tillsammans

”Nämen, är du en sådan där feminist? Det är inte jag, för jag hatar inte killar. Jag har många killkompisar. Får man inte ha det då?” nästan skriker en kvinna jag pratar med på spårvagnen, samma dag som jag röstat i skolvalet.

”Jag ser ingen skillnad mellan könen, det är det som gör mig till feminist” svarar jag. Vid det här laget hade kvinnan jag samtalat med bytt plats. Den sista meningen jag sade hade ingen annan än jag själv hört. Är det bara jag som vågar inse?

I Sverige är valet över. Vi har valt hur vi vill att Sverige ska styras i fyra år. Majoriteten av oss valde att rösta egoistiskt och nazistiskt. Alliansen ska styra Sverige i fyra år till och Sverigedemokraterna är delaktiga i vår framtid. Detta är någonting som skrämmer mig. Ett begrepp som skrämmer de flesta människor idag är ”Feminism. Jämlikhet mellan könen är någonting som tolkas som något negativt. Media formar människors bild av feminister. Det är bilden av en arg, lesbisk, militantfeminist.

När en man klär av sig existerande könsideal, så tänker ofta både män och kvinnor att han måste vara homosexuell. När en kvinna klär av sig existerande könsideal, då är det många som tänker att hon är lesbisk. Att bryta sig loss från sin könsroll tycks även göra att man byter läggning i andras ögon.
Antalet fall av våldtäcker där kvinnor är de utsatta har ökats drastiskt idag. Enligt brottsförebygganderådet (Brå) har antalet sexualbrott mot kvinnor, från år 2000-2009, ökat med 1318 personer.
Jimmie Åkesson (SD) för fram att våldtäkterna som sker i Sverige skall stoppas genom att minska invandringen från Afrika och Mellanöstern.
Fakta är att våldtäkter förekommer i alla etniska grupper och i alla samhällsklasser. I Sverige är det både etniska svenska män och män med annan etnisk bakgrund som våldtar. Våldtäkter sker både inom relationer och utom relationer, inomhus och utomhus. Kort sagt, våldet mot kvinnors kön skyr inga gränser.
De flesta människor som liksom mig tycker att Sverigedemokraterna saknar respekt och vett för människor motarbetar dem på fel sätt. De ignorerar dem och försöker få dem att knipa käft på alla sätt. Även detta tycker jag hotar mot vår demokrati.

Trots att SD är en underrepresenterad grupp i vårt samhälle som förespråkar homogena grupper och inte accepterar mångfald och heterogena grupper måste det politiska klimatet i Sverige öppna upp för dialog. Det är först då vi kan motarbeta fördomar och extremister. Kan vi bryta ner fördomar, så kan vi också få bort en stor del av vår obalans i samhället. Först och främst måste vi våga titta på våra egna fördomar. Om vi inte gör det, så kommer vi medvetet eller omedvetet föra vidare våra fördomar till andra.

För att nå det demokratiska samhället handlar det inte om att svartmåla männen, utan att tillsammans med männen arbeta med och för jämställdheten i samhället. Vi måste våga kämpa tillsammans, för ett samhälle där det inte råder några klasskillnader mellan könen.