Sara Charmi

– Han lever med aspergers syndrom

Peter är en kille på snart 24 år. Han ser ut som vilken normal kille som helst. Han satsar hårt på skolan och pluggar just nu på Komvux. Han bor i en etta med sin hund och på fritiden tränar och skriver han. Det finns en sak som skiljer Peter och andra människor åt, han har diagnosen Aspergers syndrom.

– Jag får arbeta hårdare med sådant som är en självklarhet för alla andra, erkänner Peter med en allvarlig blick. Det jobbigaste är min ljudkänslighet och att jag har svårt att somna på nätterna. Efter upprepade självmordsförsök har Peter lärt sig att leva med sin diagnos och acceptera livet som det är.

Om aspergers syndrom
Aspergers syndrom tillhör det autistiska spektrat och man kan säga att det är som autism utan begåvningshandikapp. Det är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. De problem som personer med Asperger har rör ofta relationer till andra människor. Socialt umgänge är för många påfrestande och kräver stor anpassning. Andra typiska drag är specialintressen, annorlunda språkhantering och svårigheter med snabba förändringar. Orsakerna är biologiska och till stor del genetiska. Peters diagnos räknas som ganska mild om man ser på autismskalan. Han har lärt sig att leva med sitt funktionshinder och märker idag knappt av den.

Peter bad mig välja ut ett stillsamt café i staden, på grund av hans lätta socialfobi. Han försöker undvika folksamlingar. Det är en fundersam kille jag möter. Våra blickar möts och han ser aningen inåtvänd ut. Han tar tag i sin kaffemugg och dricker försiktigt en klunk. Peter drar en djup suck och börjar berätta om sitt liv med funktionshindret.

Peters krock med samhällets värderingar
– Man kan säga att min hjärna är kopplad, säger han. Finner jag inget intresse i något, vägrar min hjärna registrera informationen. Därför krävs det väldigt mycket koncentration i vissa situationer där andra tar in informationen automatiskt.

Någonting Peter har fått jobba väldigt hårt med är matematiken. Det han brinner för är skrivandet och i hans värld finns inte matten med. I ett västerländskt samhälle är grundkunskaperna för matte ett måste. Här sker en krock mellan Peter och samhällsuppbyggnaden.
– Jag fick hela tiden tvinga mig själv att lära mig matten, säger Peter en aning irriterat.

Peters liv påverkas mycket av Aspergers syndrom. Det är mestadels sömnsvårigheterna som gör honom trött i huvudet.

– Det har på många sätt gjort att jag inte kan ta lika mycket risker som andra, säger Peter. Okända miljöer och situationer får min hjärna att låsa sig och det tar lång tid för mig att få kontroll över situationen igen. Numera förhindrar jag detta genom att försöka förbereda mig inför sådana situationer långt i förväg, nickar Peter nöjt.

En kamp mellan liv och död

Det har varit en kamp mellan liv och död att få kontroll över diagnosen.

– När jag var tonåring var det betydligt mer kaotiskt, nästan viskar Peter. De konstanta ljuden i skolan fick min hjärna att gå upp i högvarv. Sömn var inte aktuellt alls och mina betyg dök nedåt. Jag lyckades inte få godkända betyg i 9an, så jag har fått komplettera dem på senare tid.

När Peters sömnlöshet var som värst önskade han att livet skulle ta slut, så att han kunde få vila. Hans huvud var på högvarv 24 timmar om dygnet. Det krävdes lång tid och mycket styrka från Peters håll för att orka berätta allting för mig.
– Om jag mot förmodan fick någon timmes sömn vaknade jag ur stressade, hemska mardrömmar, säger Peter, trots att han helst vill lägga svunnen tid bakom sig. Drömmarna följdes av stark ångest. Jag kunde hallucinera en hel del med.

Det jobbigaste måste vara att inte veta vad som är fel på en. De flesta som bär på psykiska diagnoser bekräftar detta. Innan Peter fick diagnosen gjorde han ett par försök att avsluta allt.

– Försöken resulterade mest i sjukhusbesök där jag fick sitta och känna mig som en idiot med oroliga föräldrar vakandes över mig, säger Peter skamset. En av gångerna försökte jag överdosera på antidepressiva. Kortfattat kan man säga att jag somnade och vaknade sedan upp med gigantiska pupiller och sedan var det inte värt det.

Vändpunkten
Peters diagnos kom som en smäll. Han blev väldigt förvirrad och hade aldrig hört talats om Aspergers syndrom innan.
– Jag minns att jag var arg och inte ville acceptera den först, berättar Peter med en tankspridd blick. Men när jag märkte att bitarna föll på plats och att jag kunde lära mig kontrollera den med tiden blev det lättare att acceptera.

Peter har följts av en kedja med olika vändpunkten. Någonstans fick kampen mot livet ta slut. Han ville trots allt inte vara mördaren till sig själv.

– Efter sista självmordsförsöket lyckades jag "tröttna" på något sätt, erkänner Peter. Jag kände att om jag inte kunde få död på mig själv fick jag ta tag i situationen och lösa den istället.

Peter började träna och arbeta hårdare med sig själv för att ta bort allt självdestruktivt beteende ur vardagen och sakta stärka sin självbild.

Livet hade sett mycket annorlunda ut om Peter inte haft sin diagnos. Han hade troligtvis varit ute bland folk mer, haft bättre lokalsinne och varit klar med studierna i tid. Men han hade även förlorat en del av sig själv.
– Fördelen är att när jag får ett intresse, så blir jag nästan automatiskt bra inom det området, ler Peter. Detta utan alltför mycket ansträngning.

Styrkor mot svagheter
Han är inte stolt över sin diagnos, men han ser den inte längre som en förbannelse. Han har anpassat sig runt den kan man lugnt säga.
– Jag kämpar mig igenom svagheterna den medför med hjälp av mina styrkor jag samlat på mig, säger Peter självsäkert.

Skrivandet och familjen har länge varit Peters trygga klippor att luta sig mot.

– Min familj har alltid stöttat mig genom det här, säger Peter med aningen glansiga ögon. Det är mycket på grund av dem som jag kunnat ta stegen framåt. Sakta har jag återfått min egen styrka och byggt på den med träning och ökat självförtroende.

Meditation har spelat en stor roll för Peter. På det sättet har han kunnat lugna ner kaoset av ljud, som samlats på under skoldagarna. Idag sover han bättre än någonsin.

Efter regn kommer solsken
Peter tror starkt på en alternativ syn på buddhismen. Han värdesätter inte livet särskilt mycket, men de goda minnen och erfarenheterna ligger honom varmt om hjärtat.
– Jag är inte rädd för döden men jag längtar inte efter den heller, ler Peter.

Framtiden ser ljus ut för Peter. Han är snart klar med sitt studerande på Komvux och skrivandet blomstrar. Han har publicerat en hel del texter på hemsidan Kapitel1.se och har kommit med på topplistan, följt av mängder av positiva kommentarer.