Religionen har länge varit viktig för människan. Man vill ha svar på frågor som; Var kommer jag ifrån? Och vad händer efter döden? Jag vet inte riktigt när jag valde bort gud. Jag har på något sätt alltid vetat att där finns ingen som kommer rädda oss. Det är vi själva som kan rädda oss, ingen annan kan eller kommer rädda oss. Nu försöker jag att varje dag fullfölja min tro och rädda det jag kan av mig själv. Kampen har börjat och den är evig. Jag väntar inte på att himlen ska öppna sig och att en gråhårig gubbe med långt skägg ska rädda mig. Det är ingen annan än mig själv jag litar på, i harmoni till andra levande varelser. Jag valde buddhismen för över tre år sedan.
Jag minns så väl hur mina föräldrar försökte baka in sina religioner i mig. Min pappa är muslim och min mamma kristen. Jag fick spendera mina eftermiddagar i kyrkan. Där skulle min falska stämma eka i kyrkan, tillsammans med kyrkokören. Jag hade egentligen ingen aning om vad jag gjorde där. Vi sjöng psalmer ur bibeln och drack saft. Efter detta var mina föräldrar nöjda med sin insats och undrade om jag lärt mig någonting. Jag brukade skaka på huvudet. Det var en fin tanke att ge mig lyckan genom kristendomen, men min tro skulle sträcka sig till en helt annan riktning.
Jag döptes i kyrkan och befann mig alltid där innan påsk och jul med klassen. Är det rätt att mata in en religion i barn? Hur kommer det sig att man är kvick med att lära ut om den kristna läran, men inte om judendom, hinduism, buddhism och islam? Det har antagligen och göra med att religionen som flest tytt sig till i Sverige är just kristendomen. Men hur många har egentligen valt den själva? Och inte bara ha följt strömmen, sjungit i kyrkokören och aldrig egentligen tänkt efter själva?
När jag fyllt tio år tyckte jag att jag var så pass gammal att jag kunde hoppa av kyrkokören. Jag valde bort gud och böcker som berättar hur man bör leva värdigt. Jag närmade mig hinduismen, men blev avskräckt av kastväsendet.
I högstadiet fann jag tillslut buddhismen. Jag gillade fortfarande inte att man satte upp regler på hur man bör leva. Detta är någonting jag anser bör bestämmas individuellt. Buddhismen tar bland annat avstånd från den sexuella njutningen, alkohol och våld. Sexualiteten bör inte förnekas och den är enbart bra för människan. Alkohol kan man bruka om man så vill, men man behöver inte vara en sämre människa för det. Våld och hat leder dock alltid till ont. En alternativ syn på buddhismen blev min botten i livet. Jag avböjer mallarna Buddha en gång förespråkat, men jag tror på reinkarnationen och det goda i alla varelser.
Min tro blev en väldigt viktig del av mitt liv. Jag har alltid lidit av svåra ångestattacker, men meditationerna gav mig lugn. Jag insåg att det endast är jag som kan rädda mig själv från det onda i livet. Motgångar är en del av livet, men jag lärde mig att överleva dem. Jag lärde känna fler människor som trodde som mig.
Jag tror att religioner med böcker som grunder särar människor åt. Människor kan fördöma homosexuella och människor som inte har samma tro som en själv. Vi kan spilla värdefullt blod och bygga upp murar mellan varandra på grund av religionen. Vi kan även foga oss efter människor som står i högre kast än oss själva och inte låta oss själva bli kära bakom religionsgränserna. Det finns även så mycket som ger lycka och harmoni i alla dessa olika religioner.
Som Buddha (Siddharta Gautama) en gång sade: Med våra tankar skapar vi världen. Jag vill att du tänker efter innan du väljer att tro och handla. För tre år sedan valde jag en fredlig väg och idag kämpar jag fortfarande med att vara en god människa.
1 kommentar(er)
