I den här målningen har jag fokuserat på människors tvivel på sig själva och omgivningen vi lever i.
Min målning symboliserar en värld full av kuber som uppenbarar sig i olika vinklar, storlekar, färger och former.
Formerna kan inte ändras, de är bestämda och säkra.
Vilket efterliknar folks oftast höga tankar om andra.
Man tror att alla är så självsäkra och självklara.
Mitt i vimlet av de bestämda kuberna sitter två kvinnor.
Den ena förför den andra och ler en aning självsäkert.
Den förförda kvinnan ser inte särskillt självsäker ut, hennes ögon är bekymrade, men hon gör inte heller några försök till att stoppa det som håller på att hända.
Hon njuter av det, trots att hon inte vill det.
Hon är osäker på vem hon är eller vad hon vill.
Den här målningen drar sig mer åt syntetisk kubism med tanke på att den bildar en klar bild av klara former och en helhet av redan definierade geometriska figurer.
Jag valde de olika nyanserna av röd pågrund av att det på något sätt framhäver bildens känslomässiga innehåll, det kan ha och göra med att färgen förknippas med kärlek, passion och uppror.
EXPRESSIONISM
Den här målningen är grundad utifrån en psykiskt sjuk persons känslor.
I mitten av bilden står en kvinna med armarna utåt, det pågrund av att hon känner sig till en viss del som Jesus på korset.
Det är som om alla människor i hennes omgivning bara står och tittar på medan hon plågsamt håller på att avlida.
Samtidigt som hon är hon utpekad och föraktad.
Hela kvinnans insida är täckt ut av pusselbitar.
Pusselbitarna symboliserar livet, varje människa är ett livspussel.
Varenda pusselbit anpassar sig efter den andra och har en viktig betydelse för människolivet, för fattas en del så finns det ingen helhet.
På bilden framgår det ganska självklart att kvinnan helt håller på att gå sönder.
Hennes armar och ben håller på att frätas sönder och pusselbitarna bara forsar ur henne, som en explosion.
Innuti henne pågår ett inombordskrig, som det oftast är för psykotiska människor.
Hjärnan leker med kroppens handlingar och tankar som leker med offrets liv.
Kvinnans livspussel är total förstört och hennes liv går i spillror.
Jag valde att måla kvinnan i en blå aquarell färg eftersom att vatten oftast tecknas blått i bilder och att färgen är i en helt annan konsistens än acrylfärgerna runt omkring.
Detta pågrund av att mitt största budskap i bilden är att hon känner som om hon löses upp, som en värktablett i ett glas med vatten. Det är där färgen blå har sin betydelse.
Dessutom har hon en annan konsistens än allt och alla i hennes omgivning, hon känner sig svag.
Vilket kan jämföras med att acryl är så starkt, och aquarell så svagt.
På bilden brinner det omkring henne,många argsinta ögon bevakar henne och händer med vassa klor finns farligt nära henne för att skada.
Hon är alltså paranoid, hennes vanföreställningar får världen att stå i lågor och hon uppfattar att alla vill henne illa.
Hon har inget ansikte, bara ett huvud med ett sjukhustecken på.
Hon känner sig helt tom i huvudet och att det enda som existerar i det är att hon är sjuksjuksjuk.
Om man betraktar bilden lite nogrannare kan man se att vissa pusselbitar hoppat ut en bit längre och väntar på att brinnas upp.
Det finns alltså ingen chans för henne att plocka upp förlorade delar och bli hel igen, utan de är förlorade föralltid.
Kopplingen min målning har med sin ism är just det att den är långt ifrån fotografiskt realistisk och används till att få fram känslan i bilden.
De expressionistiska konstnärerna vill få fram deras känslor, som oftast inte är fina utan de värsta som de har inom sig. Jag har försökt få fram den värsta känslan jag känner till, paranoia.
FAUVISM
Jag har skapat en målning som symboliserar att hoppet är det sista som överger människan, speciellt i svåra stunder, som t ex i krig.
Mitt i bilden uppenbarar sig en piltavla med färgerna blå och grön.
Den blåa färgen står för himlen och den gröna för växtriket, vilket gör att piltavlan blir en symbol för jorden.
Mitt i tavlan finns ett bröst.
Pilar skickas våldsamt mot piltavlan.
Pilarna kan antingen träffa himlen och förstöra människors tro på godhet (gud som finns i himlen symboliserar ju godhet i människors värld.) Eller så träffar pilarna naturen, om naturen förstörs kommer allt liv på jorden tillslut dö ut.
Ett krig har brytits ut och man bryr sig bara om att skada. När det gäller pilkastning får man högst poäng om man träffar tavlans mittpunkt, samma sak gäller det i den här krigsbilden.
Man vill träffa så smärtsamt och känsloladdat som det går, för att det skulle leda till att man får sin vilja genom.
T ex under krig, om man vill komma åt den gömda ledaren så ger man sig oftast på barnen eller dess familj, eftersom det är den känsliga punkten.
Därför dras alla pilar som skickas mot jordminiatyren till bröstet, som är bildens känsliga punkt.
Man kan se att en pil har träffat mitt i bröstvårtan, det svider.
Man kan se att att bildens bakgrundsfärg är mörkröd, det symboliserar blod, krigets offer.
Men trots att det gör ont, riktigt ont, för det land som nu kommer bli kapitulerat så finns freden inom räckhåll.
Det står en människogestalt i det högra hörnet, som är svart av sorg, men hoppet lever kvar i honom. Han betraktar lyckan i form av en fågel, som sakta men säkert närmar sig honom med ljuset vid sin sida, kriget har lett mot sitt slut.
Några kopplingar jag finner med mitt arbete och sin ism är det att färgen är mitt konstverks viktigaste beståndsdel, det med tanke på att färgerna uttrycker såpass mycket känslor.
Jag har dessutom använt färgerna rena, direkt från färgtuberna, vilket de flesta fauvister gjort när de ansåg sig betona färgernas egenvärde.
POPKONST
Skulpturen är min tolkning av vardagen.
Information, händelser och problem ligger huller om buller.
Om den ska granskas vet man inte var man ska börja, eller sluta.
Det här är en skulptur jag skapat ut av färglagda serietidningsutdrag med tuschpennor, häftstifft och en tomatpuré-konservburk.
Jag valde att göra om just en konservburk eftersom att det är någonting man förknippar med vardagen.
Det med tanke på att konservburken är lättillgänglig i närmaste livsmedelaffär och att konsumtionen spelar en viktig roll i våran vardag.
På konservburkens lock har jag låtit den röda prislappen sitta kvar, eftersom den får mig att tänka på massproduktion.
Reavaror som fått en ny röd prislapp fastklistrad på ytan pågrund av dess stora utbud.
Konservburken är täckt med serieutdrag som är färgläggda med starka färger och sitter lite huller om buller.
Några av bilderna är trasiga och de flesta har placerats och slitits av flera gånger, vilket gör att skulpturen påminner om en av stans anslagstavlor, som man tar del av ganska dagligen.
De är så fulla av papperslappar, information och budskap att det hela blir kaosartat för åskådaren.
Vilket är den reaktionen jag vill få ut av min skulptur.
Den är min tolkning av vardagen.
Information, händelser och problem finns överrallt i en enda röra.
Media gör sitt intryck med sina löpsedlar som man inte kan undgå att ta del av varje dag, skola och jobb gör sitt med alla krav och sedan har vi människorna som bildar problem riktigt bra själva.
Kopplingen min skulptur har till sin ism är just det att jag har hämtat motivet direkt ur vardagsmiljön.
Vilket de flesta motiven inom popkonst är.
Det kan handla om vardagsföremål eller serier, ibland omgjorda och ibland helt trogen orginalet.
Typiskt för popkonst är också suddiga gränser mellan konst och verklighet, genom att konstnären använt sig av olika tekniker.
Tanken är att få betraktaren att se objektet med nya ögon.
Vilket jag förhoppningsvis fått med tanke på att en konservburk helt plötsligt blivit vardagensspegel.
I det här arbetet har jag haft Andy Warhol som förebild, med tanke på att han målade av många soppburkar och det var just detta jag utgick från.
Dessutom har jag nästan helt fokuserat på massproduktion, Andy Warhol möjliggjorde ju konstens massproduktion med sin studio "Factory" .
3 kommentar(er)
