Sara Charmi

Så hade min Niqab + Izdal kommit på posten.
Izdal är det som täcker kroppen, det är basplagget man har till ex burka, Niqab liknande.

Jag kände mig både förväntansfull och skrämd när jag vecklade ut det svarta tyget.
Det var ganska svårt att sätta på sig de stora tygstyckena så jag fick hjälp.

Redan nu så kände jag hur tyngden satte sig på mina axlar, jag kände mig nertryckt och instängd.

När jag såg mig själv i spegeln så ryckte jag till, jag såg faktiskt skrämmande ut.
Undrar hur folk där ute kommer reagera.

Över huvudtaget var det svårt att gå, jag höll på att ramla flera gånger.
Den första reaktionen jag fick när jag kom ut var av två äldre damer, de viskade odiskret till varandra " herregud, finns det spöken på dagtid!?" För att sedan ge mig en nedvärderande blick.
Jag ville bara ta tag i de och prata de till rätta, men jag intalade mig själv att verkligen gå in i rollen jag hade så jag tog ett djupt andetag, tittade ner i marken och gick vidare.

Busshållplatsen var inte långt bort, men vägen dit var full av förnedring.
Barn pekade på mig och skrattade medan deras föräldrarna kvävde sina skratt och försökte tysta ner barnen.

Vid busshållplatsen stod några människor och väntade.
Vissa vågade inte ens möta min blick och vissa följde varenda rörelse jag gjorde, viskningarna fanns överallt och jag visste att de alla handlade om mig.

När jag klev på bussen började chauffören skratta högt.
Han skrattade enda tills jag satte mig ner på min plats.
Detta var så fruktansvärt med tanke på att han faktiskt var en vuxen människa med serviceyrke.

Resan till Mölndalsbro var okej, vissa stirrade och vissa nonchalerade.
Det var på Mölndalsbro som jag fick de hemskaste kommentarerna.
Ett gäng ungdomar hånskrattade och skrek ut glåpord.
Det fanns ingen gräns över hur mycket man borde stirra utan folk stirrade obegränsat.
Jag kände mig som ett djur på zoo.

I Mölndal hade nog ingen sett något liknande, vilken trångsynt stad vi bor i.
Allting alla sa och visade tryckte verkligen ner mig, även fast jag visste att jag gått in i en annan livsstil så tog jag åt mig och fick sämre självförtroende.

Det var varmt, jag svettades och det var tungt.
Jag hade även svårt för att andas.

Jag träffade vänner från skolan som inte kände igen mig.
De stirrade bara på mig med avsmak.

Dock träffade jag på en humanman när jag väntade på bussen till stan.
Han misstänkte att detta var ett skolarbete och stödde detta.
Vi kom in i ämnet Religion och han tog upp det som införts i Frankrike. Det är nu förbjudet att bära slöja eller andra religiösa symboler i skolan, det är av pedagogiska själ.
Han tyckte att det var väldigt bra med tanke på att det skulle leda till att flickor skulle slippa att gå runt med slöja ofrivilligt, pågrund av föräldrarnas vilja eller religionen.
Innan hade jag tyckt att det var fel eftersom det kan finnas flickor som bär slöja av egen vilja, men de få som faktiskt vill ha på sig slöja har blivit uppväxta med detta och på det sättet har de faktiskt inte valt det själva heller.
Jag ville intervjua honom om större frågor vad det gäller kvinnoförtryck, men han ansåg sig vara för neutral i ämnet.

Jag och min kamerakvinna tog oss vidare till Brunnsparken där folk verkade vara mer vana vid det här.
Jag träffade även på kvinnor med slöja, de alla tittade på mig med medlidande.
De förstod nog vad jag gick igenom.

Jag fick inte ut så mycket av att bara visa mig där som jag fick i Mölndal eftersom folk i stan var mer respektfulla, så jag intervjuade folk.

Tycker du att slöja är kvinnoförtryck?

"Inte om man väljer det själv, det är upp till individen att själv bestämma. "
Man, 30 Brunnsparken.


" Jag är inte så insatt, det är upp till var och en att bestämma om de vill ha slöja. Folk måste få ha sin religion"
Kvinna, 20 Brunnsparken.


" Niqab är förtryck. Ser man inte ansiktet så anser jag att det är förtryck. Man kan inte kommunicera med någon som har täckt ansiktet, det blir för mycket.
Det blir ju svårt att se människan. Det borde förbjudas att ha på sig detta i skolan, på passfoto och liknande.
Man vet ju inte vad som kan lura där bakom. "
Kvinna, 40 Femman.

Vad var det första du tänkte när du såg mig?

" Jag tänkte att det måste vara väldigt varmt och jobbigt att släpa runt på detta i solen "
Man, 30 Brunnsparken.


" Jag tänkte att du bar en burka.
Var du ett spöke? Ta det inte så hårt, men det här känns lite för mycket.
Vad kan det finnas för galning där bakom?"
Kvinna, 40 Femman.


" Jag tänkte inte så mycket när jag såg dig, jag är van. "
Kvinna, 20 Brunnsparken.


Jag försökte även intervjua ett antal äldre kvinnor, för att se hur uppfattningen i den generationen är.
Alla betedde sig respektlöst och låtsades som om jag inte ens fanns.
Tre av dessa utbrast " NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ " och ökade farten när jag försökte starta en konversation med de.
Var kommer denna rädsla ifrån egentligen???

En annan äldre dam skrek "HERREGUD" och sprang iväg som skräckslagen.
Jag kände mig som ett monster.

Mitt nästa experiment var att se om servicenivån är lika hög när jag som kund bär Niqab.
Sammanfattningsvis kan jag säga att alla affärer överlag var väldigt måna om att jag skulle känna mig bekväm.
Jag kände mig nästan särbehandlad av all hjälp de gav mig, på ett bra sätt.

Jag tycker att Göteborg är för segrerat, de flesta invandrarna bor i Hammarkullen.
Jag fortsatte min resa till Hammarkullen för att se hur jag blir bemött i en invandrartät region.

Det första jag tänkte på när jag var framme var att jag inte var ensam.
Jag träffade på flera stycken med Niqab och de allra flesta kvinnor bar sjal.

Det som jag dock blev väldigt förvånad över var att deras blick hela tiden var i marken, ingen sökte ögonkontakt och om de gjorde det var det medlidande för min del.

Jag förstår nog, för bara under en dag med Niqab så hade mitt självförtroende nått botten.

Eftersom alla var väldigt respektfulla i Hammarkullen så bestämde jag mig för att försöka intervjua människor även här.
Jag ville veta om åsikterna skiljer sig markant mellan de olika statsdelarna.

Nästan alla som jag försökte intervjua nekade och sa saker som
" detta berör inte mig " , " låt våran religion vara, du förstår inte" och " du är religionsförtryck"

Dock fick jag in ett svar av en ganska aggressiv man från mellanöstern i 45 årsåldern .

Vad tycker du om att kvinnor använder Niqab?

" Jag tycker att det är deras skyldighet att bära detta. De ska inte visa sig annat än för sin man och varför skulle de vilja annat?"

Att bära Niqab + Izdal är väldigt jobbigt. Är du säker på att alla kvinnor verkligen vill tvingas runt med det?

" Ja de som har uppfostrats rätt har ingenting emot det. Kvinnor i västvärlden har ett sådant extremt behov av att visa upp sin kropp för hela världen. Det är ju därför det sker så många våldtäkter fattar du väl? Ni får faktiskt skylla er själva. "

Vid det här laget hade mannen blivit väldigt upprörd av att jag ifrågasatte hans åsikter, så jag kände att det var dags att avsluta samtalet.

Jag tycker inte att man söker bekräftelse bara för att man visar sitt ansikte och hår.
Det är frihet helt enkelt. Sedan handlar det ju om att inte straffa de utsatta utan de som själva gör brotten, ex våldtäktsmän.

När jag satt på spårvagnen hem tog jag av mig Izdalen + Niqaben , det var en underbar känsla av befrielse.
Resten av resan satt jag och funderade över min dag.

Den här upplevelsen har även stärkt mig och förändrat mig något väldigt.

Hur kan stackarna vara med om detta varje dag?
Att först vara förtryckt i sitt hem och sedan bli förnedrad ute på gatan.
Var man än är så är man utsatt och ansedd vara mindre värd.Var finns egentligen friheten? Finns den?